Skadad för livet?
Kände att jag låtit min hud vila tillräckligt länge idag så bestämde mig för att gå ner till stranden. Tråkigt nog lyckades jag få vass i högra ögat... Hur? - jag såg det inte. Jag stod upp och böjde mig ner för att ta någonting från min väska bredvid vassen och då körs vasspetsen rakt in i ögat. Till en början tårades ögat bara men 1-2 minuter senare, när jag kommit hem, börjar det svida, irritera och jag kunde verkligen inte hålla ögat öppet, det gjorde till och med ont att hålla den andra ögat öppet. Så blundande tog jag mig från ytterdörren till toadörren för att se mig i spegeln men allt jag kunde se var ett vattenfall av tårar, inget rött i ögat alls.
Senare efter attacken låg jag på stranden igen och tänkte på de skador jag blivit utsatt för därnere. Jag har ju spenderat alla somrar här i sommarstugan och därmed varit på stranden sedan liten parvel. Jag kom ihåg en sommar när jag var 6-7 år. Jag, min tvillingbror Gust, vår kompis Louise och hennes pappa var nere vid vattnet och byggde i sanden när en segelbåt kom farande utifrån i väldigt hög fart. Louise pappa knuffar undan oss barn och ramlar själv i vattnet efter att ha fått ett slag i huvudet. Jag hamnar i sanden, får masten över mig och hör folk ropa och komma springande mot mig. Mamma börjar gala på männen som seglade och det visade sig att en av dem var läkare, eller åtminstone påstod sig vara en, och konstaterade efter en check att jag hade klarat mig utan inre skador.
Jag minns inte vad som hände med "läkaren" men jag minns att jag inte gillade hans händer över min rygg. Jag grät och kved och bad mamma att säga till honom att sluta. Mamma trodde att det bara var smärtan som gjorde sig påmind men icke, det var en av de mer obehagliga känslor jag haft i mitt liv och kan på ett lågt plan förstå hur det är för de barn som blivit smekta utan att besitta viljan.
Efter att ha kommit ihåg den här händelsen kom jag fram till att det troligen är därför jag har problem med ryggen. Först trodde vi det var hålfötterna det var fel på men den smärtan cirkulerade bara kring fötterna. Sen fick jag besvär att springa och hoppa så gymnasiets sjuksyster skickade mig till en sjukgymnast. Han gav mig övningar vilka jag väldigt sällan utövat.
Jag undrar om min rygg någonsin kommer bli bra, om jag kommer bli av med min otur gällande skador eller om jag kommer vara den tanten ungarna fasar eftersom hennes kropp är fylld av ärr? Det sistnämnda hade inte varit fel med tanke på hur jobbiga ungar kan vara.
Puz hun.
Kommentarer
Trackback
