29.9
Det är sällan det går vägen..
För ungefär en vecka sedan tog jag tag i min motion. Dels för att jag var trött på att vara sjuk och dels för att jag kände att jag tappat för mycket med tanke på att jag inte kunnat träna fotboll.
Så jag började lugnt; powerwalk á 45 min under helgen och 30 min vardagar, varje morgon. Det är ett tips! Motionera på morgonen innan frukost så är du pigg i skolan/på jobbet och trött i lagom tid - när du kommit in i rytmen vill säga ;) Första dagen var tung!
Men så idag hade jag tenta tidigt så jag beslöt mig för att motionera senare på dagen, det vill säga nu - vid 19. Jag värmde upp lite inomhus för att inte sträcka ngn muskel och begav mig sedan ut på en jogging tur i skogen.
Det var tungt till en början men andningen kom i fas och det var faktiskt ganska skönt. Men som ni vet blir det mörkt ganska tidigt nu, iaf kring Uppsala, så det var lite obehagligt att springa i skog vid skymningen. Dock kan jag ärligt säga att jag springer hellre i ett mörker och ser omringande miljö lika bra som jag ser stigen jag springer på än att bara se stigen och inte se resten pga lampor. Jag blir konstigt nog mer paranoid med lampor tända!
I vilket fall så fick jag en adrenalinkick när jag joggade med det lilla obehaget i kroppen och började öka takten - jag blev taggad!
*Krick*
Uppvrickad höger fot.
Fiskebäckskil
Jag är för tillfället i Bohuslän med min Biologi-kurs för att studera världens alla organismer, eller främst djur. Jag har provat på att tråla, både för hand och med båt, sett fantastiska varelser, och i min mening mindre betydande sådana, samt plockat musslor och ostron för hand vid strandkanten!
Självklart har fröken fotograferat de flesta händelserna och även naturen runt omkring vilket har gjort att mitt begär efter ett macro-objektiv har växt. Jag känner även en viss längtan efter nästa veckas helg då hälften av familjen kommer upp från Skåne och medtager min polaroidkamera(!).
Jag ska införskaffa prisinfo om macro-objektiv så fort jag kommer hem för jag känner att mitt fotograferande kommer öka avsevärt och jag kommer definitivt avsätta mer tid åt detta än jag nu gör (vilket är i stort sätt ingen) när jag äger det nyssnämnda.
Sen saknar jag så klart min fina kille därhemma som för tillfället får sällskap av Atlas. Patrik träffar jag inte förrän på tisdag kväll men det ska bli så otroligt skönt att somna i hans famn igen. Jag älskar den. Men mest av allt älskar jag honom, min Patrik.
Självklart har fröken fotograferat de flesta händelserna och även naturen runt omkring vilket har gjort att mitt begär efter ett macro-objektiv har växt. Jag känner även en viss längtan efter nästa veckas helg då hälften av familjen kommer upp från Skåne och medtager min polaroidkamera(!).
Jag ska införskaffa prisinfo om macro-objektiv så fort jag kommer hem för jag känner att mitt fotograferande kommer öka avsevärt och jag kommer definitivt avsätta mer tid åt detta än jag nu gör (vilket är i stort sätt ingen) när jag äger det nyssnämnda.
Sen saknar jag så klart min fina kille därhemma som för tillfället får sällskap av Atlas. Patrik träffar jag inte förrän på tisdag kväll men det ska bli så otroligt skönt att somna i hans famn igen. Jag älskar den. Men mest av allt älskar jag honom, min Patrik.
28.8
Inom loppet av 2 veckor har jag fyllt år, fått ett förstahandskontrakt och blivit sambo med min älskade Patrik.
Sommarjobbet avslutades för ett par dagar sedan så skönt nog står man sig ett tag gällande utgifter.
I morgon börjar skolan igen och biologi kommer tillsammans med inredning, familjbesök samt fotboll fylla mitt huvud de närmaste månaderna. Fröken ska även klippa sig! Senast var i påskas vilket troligen är ett uppenbart tecken på att jag ogillar företeelsen.
På onsdag beger jag mig till Bohuslän med utbildningen på en exkursion-liknande resa som varar i ungefär en vecka, därefter kommer min kära familj på besök under helgen. Får dock se hur mycket av lägenheten som måste städas efter att Putte varit ensam hemma. :) I vilket fall älskar jag honom, han är en fin kille.
8.5.11
Jag tycker det är otroligt att människan är kapabel till så mycket, att såra en annan och sätta sig själv först, fast man älskar personen mer än allt på jorden.
Jag tycker det är otroligt att det är så lätt att ge skuldkänslor, att på så vis hämnas, för att själv må bättre.
Jag tänker inte be om ursäkt. Inte nu, inte under den press som sats på mig. Kanske senare, när båda tagit sig en tankeställare och lugnat ner sig.
Jag har annat att tänka på, jag behöver verkligen inte tårar och problem just nu.
Men en sak ska du veta, och det är att jag saknar dig, väldigt mycket.
Game over
Den här infon hjälper mig att ta beslutet att jag ska sluta spela fotboll, om inte för alltid så i alla fall inte med killar från och med nu. Jag orkar inte med det här mer.
Nu ska jag gå och bli vänsterhänt. Adjöss.
Tröttsamt
Spelar fotboll häruppe igen, än så länge är det bara i en turnering dock men det hindrar inte mig från att landa fel.. Jag skadade handleden igen, denna gången var det dock dags för höger hand.
I februari-mars tidigare i år spelade jag fotboll med ett gäng killar och jag skadade handleden när jag stod i mål. Jag stack till närakuten följande dag för att kolla så allt stod rätt till med tanke på den mängd smärta som jag upplevde och väl där fick jag träffa en sjuksyster som kollade så att det inte var något fånigt. Hon skickade mig sedan till en annan syrra, ngn timme senare that is, som tyckte att det såg bra ut. "Det är nog bara en stukning." Men jag hade ont och fick en remiss till röntgen på akademiska sjukhuset här i Uppsala vilket ledde till vetskapen om att jag fått en spricka i strålbenet. Gips i 4-6 veckor.
- Det var det första misstaget jag fått erfara på Närakuten här i Uppsala, det andra skedde ikväll.
Jag stack till närakuten 1-2 timmar efter att skadan inträffat och fick sitta i kö för att komma till den första syrran. Efter en timme upptäckte dom mig där jag satt ihopkrupen med min smärta och frågade mig vad det var för typ av skada. Dom tog in mig på ett rum o kollade på handleden - "du får en tid hos ortopeden här imorgon bitti vid 10 och tills dess får du en linda om handleden.. skulle vi skicka dig till ortopeden på ackademiska nu skulle du troligen få sitta där hela natten ändå... Domnar fingrarna så blablabla.." Så jag fick min linda och min tid och drog hem.
När jag sen sitter här hemma så börjar fingrarna domna bort och jag får panik för jag kan för allt i värden inte komma ihåg vad dom sa att jag skulle göra vid den här händelsen. Så efter ett telefonsamtal till vårdrådgivningen och ett av dom många taxibolagen så kom jag till akuten på ackademiska och fick där reda på att det inte var ngn fara - dom på Närakuten hade bara LINDAT LINDAN FÖR HÅRT!
Det är här mitt förstånd brister - ska inte det folket klara av att linda en jävla linda?! Tack vare bristen på kunskap på den där avdelningen så fick jag pröjsa 140 spänn för taxiresa och en jävla massa tid samt känna på en massa ångestkänslor!
Jag säger då det.. Dra direkt till sjukhuset om du skadar dig, vårdcentral/närakut är för bövelen inget att lägga tid, pengar eller förtroende på.
carcass 2
Fanskapet i form av buss nr 7 går ju helt jävla cepe-fel!
satte mig 18.20 på buss 2 för o ta mig till Karin-Boye-biblioteket där jag skulle lämna tillbaka en bok. (Biblioteket stänger 19 så var en aning stressad.)
Hoppade i annat fall av 2an för o byta till buss 4,6 eller 7. Eftersom 7an kommer först till platsen hoppar jag på den. Tro fan att bussjävlen ska få problem!
Efter 10 eviga minuter stillastående var bussen igång igen och klockan var nu 18.40: "jag hinnor! det tar för bövelen bara 4 min till slottsbacken!"
Tro fan det.. cepebussen svänger fel i korsningen o kör en helt annan ruttjävel än vad den ska göra och efter att jag insett att jag kommer transporteras ut ur Uppsala om jag sitter kvar på bussen så hoppar jag av skiten. Turligt nog så har jag full koll på var jag är med tanke på att jag gick samma gata efter att jag varit på sjukhuset efter min sketna spricka i armen! (annan historia)
Med mindre än 10 minuter på mig att gå 700 meter inser jag att bussjävlen har förstört mitt flyt för dagen, jag hinner inte till biblioteket innan byggnaden stänger.
MEN, lide finurlig som jag är, smiter jag in på Redivivan o lämnar in boken där efter lide sweet-talk med killen i receptionen!
..På vägen hem gick jag över torget, där 7an egentligen ska gå, och skådar att all trafik är avstängd av ngn sketen anledning.. HUR i bövelen ska man veta det utan att åka den jävla rutten o inse jävelskapet?!
..för hilvede..
carcass
Duktig var det enda jag försökte vara, så får man skit för det.
Tänkte idag träna två gånger och stack därför till gymmet vid 19 för att träna fotboll vid 20. Efter en rask promenad var jag framme med pärlor i panna och mellan bröst, lämnade väskan i skåpet och gick för att kolla på innebandykillarna tills det var fotbollsdags. Efter snack med gamla klasskompisar började fotbollsträningen men till min stora förvåning var man tvungen att BOKA PLATS!(?)!!!
Jag tränade fotboll hela våren på samma gym, i samma sal, men inte fan behövde man boka någon jävla plats?! Visserligen blev det mot slutändan så att man skulle vara bland de 20 första för att få vara med men man blev sällan så många.. Nu kan man tamigfan inte impulsträna för det där jävla systemet!
Så efter en del viskade svordomar begav jag mig till omklädningsrummet, strippade av mig och satte mig i bastun utan en glad tanke inom en mils avstånd. När jag insåg att det började bli påfrestande att andas tog jag min spegelblanka, svettiga kropp och gjorde mig klar för att lämna det jävla stället.
Dagens, kanske veckans, mest irriterande händelse. BOKA?!...för hilvede.
Önskelista
Dagbok. En dagbok ska jag önska mig i 20 årspresent.
Bloggen kom till för att jag ville visa mina fotografier och uppdatera vännerna om mitt liv sen jag flyttade till Uppsala. Nu har den bara blivit något annat.
Jag vill kunna skriva ner mina tankar, funderingar, klagomål, drömmar... mitt helvete och min himmel.. utan att få frågemål om huruvida jag mår bra eller dåligt, utan att behöva förklara mig för en enda själ.
Det gick upp för mig ikväll att jag ska inte behöva skriva hur jag känner här för att få mina vänners uppmärksamhet. Bryr sig en människa om en annan så kollar man läget när man anar oråd.
Så, en dagbok ska jag önska mig så att jag kan skriva - lägga undan - glömma - läsa, bli påmind - göra om/göra bättre - utan någon annans vetskap om innehåll.
13.7
Natten till idag påminde någon mig om min dröm. Frågan om varför jag gjort mitt val kom upp men inte svaret. Anledningen till mitt val visste jag inte i natt och känner fortfarande inte till den, trots en hel dags funderingar. - Har jag gjort rätt val? Kan jag ändra mig, och i så fall, gör jag rätt i det?
Drömmen har för mig från och till varit möjlig att uppnå, nu funderar jag på ifall det faktiskt går. Det är inte omöjligt men om så ska ske måste en hel del uppoffringar göras.
Frågan är om jag är redo för det, jag var knappt redo inför mitt val för ett halvår sedan, dock har jag överlevt den stora förändringen. Kan jag klara en större?
Förändringar är en av mina större fiender, jag gillar dem inte då det tar lång tid för mig att vänja mig vid saker och ting. Samtidigt kan jag inte föreställa mig hur jag skulle bli som person, hur mitt liv skulle se ut, om jag lämnade så mycket bakom mig.
Det tål att tänkas på och det är just vad jag tänker göra, jag har ett halvår på mig minst att bestämma mig för om jag gjorde det rätta valet för ett halvår sedan.
Puz hun.
6.7
Morgonen var molnig, likaså dagen, så jag och mor beslöt oss för att åka till Eckerlunds och kolla på kläder. Jag kom hem med en väldigt mysig och fin tjocktröja samt en grädd-beige klänning i tunt tyg som kommer passa väldigt bra i Kroatien tillsammans med min påg. Mina nya förälskelser. Visa dem tänker jag dock inte göra för Björn ska inte få se plaggen förrän jag träffar honom.
För övrigt är jag nog lite sjuk. Söndag, måndag och idag har jag kallsvettats från och till, dock har vi inte haft någon termometer så att vi kunnat ta tempen på mig. Men det ska ske alldeles strax, jag gillar inte att svettas utan anledning..
Skadad för livet?
Kände att jag låtit min hud vila tillräckligt länge idag så bestämde mig för att gå ner till stranden. Tråkigt nog lyckades jag få vass i högra ögat... Hur? - jag såg det inte. Jag stod upp och böjde mig ner för att ta någonting från min väska bredvid vassen och då körs vasspetsen rakt in i ögat. Till en början tårades ögat bara men 1-2 minuter senare, när jag kommit hem, börjar det svida, irritera och jag kunde verkligen inte hålla ögat öppet, det gjorde till och med ont att hålla den andra ögat öppet. Så blundande tog jag mig från ytterdörren till toadörren för att se mig i spegeln men allt jag kunde se var ett vattenfall av tårar, inget rött i ögat alls.
Senare efter attacken låg jag på stranden igen och tänkte på de skador jag blivit utsatt för därnere. Jag har ju spenderat alla somrar här i sommarstugan och därmed varit på stranden sedan liten parvel. Jag kom ihåg en sommar när jag var 6-7 år. Jag, min tvillingbror Gust, vår kompis Louise och hennes pappa var nere vid vattnet och byggde i sanden när en segelbåt kom farande utifrån i väldigt hög fart. Louise pappa knuffar undan oss barn och ramlar själv i vattnet efter att ha fått ett slag i huvudet. Jag hamnar i sanden, får masten över mig och hör folk ropa och komma springande mot mig. Mamma börjar gala på männen som seglade och det visade sig att en av dem var läkare, eller åtminstone påstod sig vara en, och konstaterade efter en check att jag hade klarat mig utan inre skador.
Jag minns inte vad som hände med "läkaren" men jag minns att jag inte gillade hans händer över min rygg. Jag grät och kved och bad mamma att säga till honom att sluta. Mamma trodde att det bara var smärtan som gjorde sig påmind men icke, det var en av de mer obehagliga känslor jag haft i mitt liv och kan på ett lågt plan förstå hur det är för de barn som blivit smekta utan att besitta viljan.
Efter att ha kommit ihåg den här händelsen kom jag fram till att det troligen är därför jag har problem med ryggen. Först trodde vi det var hålfötterna det var fel på men den smärtan cirkulerade bara kring fötterna. Sen fick jag besvär att springa och hoppa så gymnasiets sjuksyster skickade mig till en sjukgymnast. Han gav mig övningar vilka jag väldigt sällan utövat.
Jag undrar om min rygg någonsin kommer bli bra, om jag kommer bli av med min otur gällande skador eller om jag kommer vara den tanten ungarna fasar eftersom hennes kropp är fylld av ärr? Det sistnämnda hade inte varit fel med tanke på hur jobbiga ungar kan vara.
Puz hun.
30.6
Satt och kollade på tv idag när en reklam började rulla. Tv3 sökte deltagare till ett program där man får åka till Hollywood för att bli "sund och smal". Jag gick in på hemsidan för att se vad som gällde och var intresserad tills jag läste "Är du överviktig eller lever du ett ohälsosamt liv?". Jag insåg att mina problem inte är lika stora som jag gör dem, samtidigt ska jag inte påstå att jag har kallat mig själv överviktig. Men jag hade inte tackat nej till varken en coach eller dietist, jag gillar att bli pushad och vill vara mer säker på vad som är bra mat eller inte.
Trevlig midsommar
.
Drömmar, ska de drömmas eller uppfyllas? Vad mår man bäst av? Att drömma sina drömmar då verkligheten är förfärlig, någonting man vill undkomma, eller kämpa för att uppnå sin dröm och slutligen nå den?
Har du en dröm? Har du kanske uppnått den? - Jag har ett antal, åtminstone tre, och några mindre som jag snarare vill kalla mål. Det kanske är resan till målet/drömmen som betyder mest, det är säkerligen den som ger mest i varje fall.
24.6
Floppar Italien gruppspelet? '74 var senast de inte klarade sig vidare från gruppspelet, klarar dom sig 36 år senare också eller ska de behöva uppleva risken att lottas bort från fortsatt spel..?
På sätt och vis så hoppas jag det, dels med tanke på att de inte gjort bättre ifrån sig och dels för att andra lag ska ha en chans i detta VM - Ghana hade kunnat vara riktigt grymma om dom hade haft någon/några målskyttar. Den lätta bollen kan lagen i alla fall inte klaga på längre, dom har fått leka med den ett bra tag nu.
I annat fall är jag nere i sommarstugan, har varit sedan ca 3 veckor tillbaka, och det är otroligt skönt. Solen skiner och jag kan ta tag i min träning igen. För nu ska jag ta ett steg i rätt riktning, bli snyggare och öka mitt självförtroende.
Mitt mål är att träna minst 20 min - 5 dagar i veckan samt tänka på vad jag äter samtidigt som jag unnar mig någonting någon gång ibland. Då lär jag vara snygg när jag går på gatorna i Dubrovnik med Nallemannen. Jag har till den 27e juli på mig - det klarar jag nog.
Puz hun
8.6
Sommaren är full av onödiga dagar, dryga dagar då ingenting händer eftersom man "inte har ngt att göra". Sen sitter man där vid kvällens slut och påminner sig om de enstaka sakerna som man hade till uppgift vid dagens början. Skit. Så kommer morgondagen vilken börjar och slutar likadant... Och så fortsätter det tills man tar sig i kragen och faktiskt planerar sitt liv.
Frågan är om jag kommer göra det denna sommaren. Mina dryga dagar har redan börjat.. Borde jag ta tag i det..? Och i så fall, borde jag göra det så här tidigt..?
Troligen är det pluggmia som sitter kvar i mig, har haft grejer att göra varje dag sedan jag började plugga känns det som. Väl hemma i Skåneland har jag inga läxor att ägna min tankeverksamhet åt, jag kan bara slappna av. Nu gäller det bara att lära sig det också..
Puz hun
1.6
Det är juni! Det är aningen ofattbart. I morgon har jag min sista lektion och sen har jag till den 7e juni på mig att skriva ett PM på den gångna kursen. Som sagt, ofattbart hur snabbt tiden går.
But anyways, när jag kom hem från skolan idag har jag aldrig blivit så irriterad. Trötthet kan ha bidragit men det som främst utlöste min aggression var utseendet på mitt rum..
Jag visste att hon skulle ta sängen samt lådorna under, bokhyllan och tvn, men skrivbordsstolen?! Att hon sedan hade öppnat fönstret för att få ut grejerna snabbare fick hon visst göra men hon kan väl ställa tillbaka mina grejer i fönstret igen?
Bakom hyllan hade det legat en massa damm men inte behöver man virra runder på det när jag sedan ska sova så nära golvet?
Så nu sitter jag här på madrasser som Elin snällt lånat mig. Det är inte lika mjukt men troligen bättre än soffan i köket. Jag har ingen stol att sitta på när jag ska sitta vid skrivbordet och tvn samt lådorna står kvar för att hon inte ville ha dem. Tack, antar jag..
Nästa gång något liknande ska hända så ska jag banne mig vara hemma och se till så att allt går rätt till.
.
På fredag lämnar jag den här staden. När jag kommer tillbaka är inte bestämt men troligtvis någon gång i Augusti.
Puz hun.
29.5
Mindre än en vecka kvar nu. Problem kvarstår, likaså seminarium och PM. Ett pool/grill-party väntar den kommande veckan, frågan är om man vågar hoppas på fint väder. Hela dagen har det regnat. Visserligen ska det enligt SMHI bli fint väder i morgon men går mot sämre under veckan.. <suck>
Neutralt, med lutning åt dåligt. Tråkigt, tomt, stressigt, fullspäckat. Gå en runda?
Spenderar större delen av den tid jag är i lägenheten i min säng, den åker ju snart. Lite tradigt att ännu en så bra sak ska försvinna från mitt liv.
Mama always said "Life is like a box of chocolate, you'll never know what you'll get" - Forrest Gump på 4an. Är det femtielfte gången dom visar den?
slut på svammel och klagande. blir tom och förvirrad.
Klurande
Jag behöver en mänsklig vägg att bolla mot. Någon som kan ge råd och sin syn på problemet.
En lista med för- och nackdelar hjälper mig inte just nu. Visserligen får den upp mina ögon för mina alternativ men den gör mig inte klokare.. (hittade i skrivande stund en skalbagge i min säng :C)
Jag behöver någon som inte påverkas av problemet, någon som inte är involverad, så att råden och synpunkterna blir så neutrala som möjligt. - Kommer det gå?
Jag blir less på sådana här situationer, klarar inte av dem överhuvudtaget. Jag blir arg, ledsen, förvirrad, irriterad.. till slut även tom. Jag behöver hjälp och jag skäms inte över att be om den. Jag skäms inte över att jag inte kan hantera mina pengar.
.
För övrigt så bokade jag igår resan hem till Skåne, den 7e juni landar resväskan(/orna) innanför dörren igen. Det känns skönt att ha något att längta till, bortom det sista köttandet i skolan, bortom ett möbeltomt rum. För vet ni vad, på måndag (troligen) kommer tjejen som bodde här innan mig tillbaka och hämtar sängen och hyllan i rummet. Varför? - För att jag inte ville betala 3000 spänn för en hylla hon borrat hål i för sladdar samt kapat ben på och en säng som jag inte vet vad hon gjort i.
I en vecka kommer jag alltså ligga på en madrass på golvet, eller på soffan i köket. Trevligt, trevligt..
Nu ska jag fortsätta plugga så jag kan sticka och träna senare.
Puz hun.
nUUb
Igår åkte jag longboard för första gången i mitt liv.
Under gymnasiet fick jag ett ryck att jag skulle lära mig skate:a, jag köpte en bräda och åkte av och an i kanske 3 månader sen blev det vinter och jag la av. Gust fick brädan i julklapp nu i vintras och kapitlet slutade.
Igår drog Björn med mig till Mormorsbacken i Örebro och medan jag posade med hans skateboard åkte han longboard. Inte förrän vi skulle hem vågade jag på mig långbrädan.
Först satte jag mig ner o åkte ner för backen. Med hjälp av handskarna och mina fräna höftmoves kunde jag svänga - jäkelen vad kul det var!
Kom fram till att jag inte klarar av att sparka på den mjuka brädan så jag ställde mig bara på den och höll i Björn medan han cyklade vid min sida. Jag kände mig awesome. - Är det här en början på ett nytt kapitel?
..Vi får väl vänta och se. Jag kanske är grym efter sommaren.. -damdamdAAAAAAAm-
Puz hun.
Under gymnasiet fick jag ett ryck att jag skulle lära mig skate:a, jag köpte en bräda och åkte av och an i kanske 3 månader sen blev det vinter och jag la av. Gust fick brädan i julklapp nu i vintras och kapitlet slutade.
Igår drog Björn med mig till Mormorsbacken i Örebro och medan jag posade med hans skateboard åkte han longboard. Inte förrän vi skulle hem vågade jag på mig långbrädan.
Först satte jag mig ner o åkte ner för backen. Med hjälp av handskarna och mina fräna höftmoves kunde jag svänga - jäkelen vad kul det var!
Kom fram till att jag inte klarar av att sparka på den mjuka brädan så jag ställde mig bara på den och höll i Björn medan han cyklade vid min sida. Jag kände mig awesome. - Är det här en början på ett nytt kapitel?
..Vi får väl vänta och se. Jag kanske är grym efter sommaren.. -damdamdAAAAAAAm-
Puz hun.
